Redan som barn har jag drömt om att gifta mig ungt. Jag har alltid tänkt att ett äktenskap är första kapitlet av många kapitel tillsammans genom livet. För mig ser jag ett giftermål som grunden eller början på något som sedan kan växa och blomma ut till något större. Tänk er som att så ett frö.

Giftermålet ser jag som att så ett frö eller som att plantera ett träd. Fröet får med tiden växa och blomma ut till något unikt och något speciellt, men för att den ska kunna växa ut och kunna blomma så behöver den näring.

Näringen ser jag som att beskydda äktenskapet. Bara för att man gifter sig betyder inte det att allt är klart eller lätt och att man är i mål med livet och med kärleken, nej tvärtom. Giftermålet är bara början på något som sedan kommer vara både mycket härligt och mycket tufft. Man måste arbeta på sitt äktenskap HELA LIVET, precis som vilken reltation som helst. Man måste vårda sina relationer för att de ska hållas vid liv och för att de ska kunna växa. Förstår ni min metafor eller blir ni bara helt snurriga av detta? 

Bara för att jag gifter mig nu om två månader så betyder inte det att jag är klar utan min och min fästmans resa BÖRJAR om två månader. Vi ser det som att vi startar vår resa tillsammans om två månader. 

Jag kan tänka mig att många andra ser det lite tvärtom, som att äktenskapet är det sista man ingår i när man är riktigt, riktigt, riktigt säker på att man aldrig kommer att skiljas och när man redan har massor av saker tillsammans som exempelvis barn.

Jag förstår denna tanke men ändå inte. Jag förstår att ett giftermål inte betyder lika mycket för alla. För vissa kan det enbart handla om de juridiska skälen som att bli "ett" på pappret eller dela samma efternamn och vissa känner inget behov alls av att gifta sig, vilket ska vara okej det också. Men något jag inte förstår är grejen med att folk säger "den dagen jag gifter mig vill jag verkligen vara riktigt riktigt säker på att jag inte kommer att skilja mig" eller "Emma, hur kan du redan nu vara så säker på din kille?" 

Tro mig, dessa kommentarer hör jag VÄLDIGT OFTA och jag känner bara hur jag vill skriva av mig angående detta. ((Kommentera här på bloggen om ni inte håller med mig eller så. Vill gärna höra era tankar om detta.)) 

Vänner, oavsett hur säker du än är på din partner så kan inte du veta vad som sker i framtiden. Jag verkligen älskar min partner och jag vill aldrig skilja mig från honom och samma gäller för honom, men vi kan aldrig veta vad framtiden händer oss. Vi kan bara lova varandra att kämpa för varandra, i alla livets situationer. 

Om ni har inställningen att ni enbart kan gifta er när ni är helt 100 % säkra på hur livet framöver ser ut, kommer ni aldrig att gifta er. Sedan ska man självklart ha den inställningen att man aldrig vill skilja sig, det skulle kännas dumt att gifta sig annars. hahah. Men det jag försöker säga är bara att man har en alldeles för svår inställning till giftermålet om kravet för giftermålet är att vara helt säker på att man aldrig ska skiljas, för det kan man aldrig veta. 

Sedan känner jag att många människor är så rädda för att ingå ett äktenskap. Människor vill så gärna ha en liten dörr på glänt för att kunna fly ifall något skit skulle ske. Om ni har den inställningen att man bara kan fly ifrån de problem man stöter på i ett äktenskap, kommer aldrig era relationer att hålla. Ledsen att säga det men vart kommer ni kämpa någonstans? Ingen relation är som sagt enkel, oavsett om man är gift eller ej. Bara för att jag och min kille gifter oss nu, betyder inte det att vi aldrig kommer möta problem, tvärtom. vi vet att vi kommer möta på problem och därför vill vi ha en stadig grund som gör att vi kämpar för varandra (i nöd och lust) och där vi vet att vi inte kommer fly direkt ett problem dyker upp, utan kämpar för varandra istället. Det om något är frihet tycker jag, ellerhur? (Sen vill jag tilllägga att de finns de par som inte vill gifta sig och som inte ser äktenskapet så viktigt, men ändå har dörren stängd och kämpar för varandra, jag syftar inte på er här...)

Angående frihet. Jag har många gånger fått höra "Vill du inte leva livet först Emma??" och jag antar att dessa syftar till att man ska festa, vara singel och ligga runt en massa innan man stadgar sig?? Eller har jag fel?!? För vad menas med att man ska "leva livet" annars? Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga här. Dessa kommentarer har bara irriterat mig. Jag ser inte "leva livet" som att ligga runt med en massa killar. För festa kan jag göra hur mycket jag vill även som gift och singel har jag varit och det vill jag inte tillbaks till. haha. #relationstjej.

Menar såklart inget illa med att ligga runt. Jag vet att många tycker det är roligt och att många diggar singellivet, och det ska vara okej, men jag har aldrig sett det som att "leva livet".

Så "jo, jag vill leva livet" fast på det sätt jag vill leva livet på. 

För att avrunda detta långa blogginlägg så vill jag säga tack för att ni orkat läsa. Jag vill med detta inlägg på något sätt bara försöka ge er lite perspektiv på hur jag ser på äktenskapet samt beskriva hur vi alla är olika och ser detta på olika sätt. Jag vill även att du inte glömmer bort att relationer är svåra för relationer = människor. Vi är tillsammans med människor. Människor med känslor, åsikter och erfarenheter osv.. OCH STÄNG DEN DÄR DUMMA DÖRREN SOM STÅR PÅ GLÄNT. 

// Emma 

Jag har tänkt flera gånger att skriva, men som vanligt blir det inte av. Därför kommer det istället nu ett mycket långt inlägg om saker som hänt sen sist.

Jag kan börja med att skriva att det är 2018. YESSSSS!! Äntligen har vi kommit in i året då jag ska gifta mig med min bästavän. Det är SÅ fantastiskt och spännande verkligen. Det känns lite mer verkligt nu på något sätt, som att man känner att det inte är så långt kvar nu och att allt börjar närma sig mer och mer. 

2018 har dock gett mig en rejäl omskakning och andra perspektiv på livet, då Jakob i mitten av januari hamnade i en skaplig bilolycka. Jakob krockade in i ett träd och gjorde mos av vår ena bil och jag tackar Jesus för att inget hände honom. Det är verkligen ett mirakel att Jakob inte fick en ända skada själv. Helt makalöst. Tack Jesus!!!! <3

Jag blir på riktigt helt iskall och skakig när jag tänker på hur skört vårt liv är. Jag vågar inte ens tänka tanken av hur livet skulle vara om Jakob inte hade klarat sig. Vi planerar att gifta oss, vi planerar att leva ett liv tillsammans och då blir man så rädd när man tänker att en olycka kan förstöra det livet så snabbt, så obehagligt.. 
Så 2018 började med att ge en väldig omskakning. 

För att skriva något roligt så har 2018 gett så mycket kärlek också. Förra helgen var jag och Jakob på bröllopsmässan i Stockholm. Det var supermysigt verkligen. Dock tror jag vi var lite tråkiga "kunder" eller vad man kallar sig där. Jag och Jakob har ju redan fixat så mycket inför bröllopet och vi är redan klara med väldigt mycket inför det, så ingen kunde hjälpa oss/sälja in sig hos oss med sina ringar, brudklänningar, blommor etc då vi redan fixat det, men det var ändå väldigt inspirerande och mysigt att ha gått på en bröllopsmässa. Det rekommender jag alla att göra, men kanske inte 7 månader innan ert bröllop för då är ni säkerligen klara med det mesta som finns där. 

Detta inlägg blev kanske inte överdrivet långt, men men. // Emma 

Idag är det den första december. Vi har kommit in i den sista månaden för 2017 och det innebär att vi snart kommer in i 2018. SÅ roligt verkligen. Jag längtar!!!

Från den dagen då det var 365 dagar kvar till bröllopet har jag börjat säga saker som "Nästa gång detta datum kommer är jag gift". Nu är det jul och jag sa till Jakob igår att "Nästa jul är vi gifta". Det är roligt att tänka så.

Vi har kommit fram till lite mer grejer sen sist jag skrev. Vi har exempelvis: 

- Bokat bröllopsresa

- Hårfrisören 

- Sminkfixet

- Köpt inbjudningskorten 

- Jag har pratat med floristen

- Boka tid för möte med restaurangen och festlokalen vi ska vara hos. 

- Gjort lite bröllopsdekorationer. 

- Bokat vigselförrättare

Ja men massa smått och gott som stora och viktiga saker.

Egentligen är det inte mycket stora grejer kvar nu, men smådetaljerna som är kvar tar mer tid än vad man tror, så jag är glad att vi ligger lite före i vårt tidschema och har fixat så mycket som vi redan har gjort. Det gör att man kan ta den tid det tar med småfixet. 

Sen en annan sak också. Tack alla ni som varit inne och kollat. Det gör mig glad!!

17 Juli 2017 med andra ord 17-07-17 är ett datum jag kommer att minnas för resten av mitt liv.
Inte nog med att jag fyllde 21 år den dagen utan jag fick även världens finaste födelsedagspresent. En present som kommer bära med mig hela livet. 

Det var måndag och ganska grått ute vad jag minns. Under somrarna jobbar jag tillsammans med min bästavän i en liten second hand butik i stan. Det jobbet är verkligen så guld. Inte många som får möjligheten att jobba tillsammans med sin bästavän i en liten klädbutik en hel sommar där bara massa mysiga stammisar kommer och köper kläder och vill snacka med oss om ALLT från himmel och jord.

Det kanske låter tråkigt att behöva jobba på sin födelsedag, men på detta jobb är det bara kul och speciellt när man får jobba med sin bästavän. Bara det gjorde min födelsedag såå bra!! 

Jag hade lite fjärilar i magen hela dagen för jag hade en liten aning om att en speciell fråga kanske kunde ställas till mig, då jag en gång nämnde för Jakob att 17-07-17 är ett fint datum med tanke på att det är 777(ett himmelsk datum). Jag visste också att Jakob snappar upp smådetaljer, vilket gav mig ett litet hopp om att han kanske hade tagit till sig av det fina datumet jag nämnde en gång för honom.

Jag jobbade klart och gick hem. När jag kom hem gick jag in i duschen för att börja fixa mig för middag. Jag och Jakob skulle ut och äta en födelsedagsmiddag på en restaurang. När jag kommer ut ur duschen hade Jakob kommit hem från jobbet. Han står med ett par röda rosor i handen och en liten present till mig. Jag öppnar presenten och det är ett presentkort..

KOM IGEN tänkte jag. Fattar ni besvikelsen jag fick där eller? Där satt jag med förhoppningen om att en ring eller någon gullig fråga skulle komma, men istället var det ett presentkort på kaffe och te... 

Så farligt med förväntingar alltså. Man kan verkligen bli så besviken och till och med ledsen. 

Vi började iallafall fixa oss inför middagen och jag ser hur Jakob sätter på sig riktigt fina kläder. Lite föör fina för en liten middag.. Så då började mina tankar gå igång igen.. HÄNDER DET PÅ MIDDAGEN TRO?? Kommer han fråga något där?? 

Jag kan säga er att det inte hände något där heller. Det var bara en hederlig, vanlig födelsedagsmiddag. Mysigt och gott men ännu en gång blev jag besviken.

Det kändes som att jag byggde upp något och sedan rasades det ner. Det blev bara massa kaos i mitt huvud. 

Efter middagen gick vi iaf hem igen. Vi skulle kolla en film som jag ville se och äta tårta, men när vi kommit hem så ville jag bara sova. Jag satte mig i soffkanten hemma i vardagsrummet och var helt slut (och hade tankar om att det var kört med mina önskedrömmar med dagen). Jakob frågade mig ifall jag ville kolla den där filmen eller äta tårtan men jag svarade med att jag var trött och ville sova.

Då sätter Jakob sig brevid mig. Vi pratar lite och jag tror han märkte tydligt att jag var lite besviken.

Helt plötsligt från ingenstans börjar han säga en massa fantastiskt fina saker till mig. Allt ifrån hur viktig jag är i hans liv, hur han aldrig varit lyckligare med någon annan, hur han ser ett helt liv framför sig med mig, hur mycket han älskar mig osv osv. Alltså verkligen sååå fina saker. Det var verkligen som en filmscen. 

Jag tänkte först att han bara ville få mig på bättre humör för att det var min födelsedag. Att han ville uppmuntra upp mig, men när han bara fortsatte och fortsatte och jag såg hur hans tårar börja rinna från hans kinder, då förstod jag att detta var seriöst på riktigt. Detta var inte bara en massa ord utan han menade verkligen de han sa. 

Jag kände hans hjärta slå hårt och snabbt och ser att han sedan tar sin hand under soffkudden och tar upp en liten ask. Han ställer sig upp och sen ner på knä framför mig  Vi både gråter, vi kramas, vi skrattar och allt är bara så magiskt.

Han frågade mig om jag ville gifta mig med honom och såklart svarade jag JAA!! 

Såå många lyckorus som jag haft den senaste tiden har jag inte haft på lääängee! I lördags fick jag godkänt på min första TENTA!! Tack gode gud alltså!! Det känns så bra att veta att man faktiskt gör något bra i skolan och att den eländiga tiden man lägger ner på kurslitteraturen och på plugg ger resultat. Då känner man sig både stolt och såå lycklig. 

Det är något speciellt med den första tentan på högskolan. Man vet inte alls om man förstått eller gjort rätt, man har ju aldrig gjort en tenta innan, så blev sjukt glad över att bli godkänd. 

Sedan i går var jag först hos frisören, från 10 till halv 2. SJUKT lång tid alltså! Jag avfärgade håret och skulle fixa ombre med brunt och blont. Jag vill inte vara rödhårig till bröllopet. Det är fint men jag vill byta hårfärg helt till det och har så länge velat vara blond med brun botten. Jag ska dit en till gång för det blev inte helt klart när jag var där igår, men jag blev mycket nöjd med första försöket. Det är så svårt att ta bort rött hår alltså. Jag som varit rödhårig i 7 år också.. Det sitter verkligen i rötterna då.  

Efter frisören så drog jag direkt till tåget upp till stockholm med kusinen (ena tärnan). I stockholm mötte vi upp två till tärnor för de skulle följa med mig till en bröllopsbutik och vara med mig när jag testade brudklänningar. Det var så roligt verkligen!!! En mycket speciell känsla. Men det häftigaste var nog ändå när jag hittade DEN klänningen. Jag hittade den rätt snabbt också. Det blev en klänning som jag vid första anblick inte gillade så mycket, men när jag hade den på mig så kändes det så sjukt bra och fick då andra ögon för den!!

SÅ MÅNGA LYCKORUS! Lyckorus delux

Jag och Jakob är gamla vänner sedan många år tillbaks, då vi båda var aktiva i en kyrklig tonårsaktivitet som kallades "Alive" och som alla frikyrkomänniskor vet så blir man nära vänner med alla i samma församling, oavsett om man vill eller inte. Det bara är så. Man är som en familj i kyrkan.

Under Alive snackade inte jag och Jakob så speciellt mycket med varandra. Vi bara var nära vänner ändå, svårt att förklara men ni kanske fattar?!?

Sedan har vi också gått på gemensamma läger under somrarna, men då var han helt upptagen med att ragga massa andra frikyrkotjejer så då var inte jag något alternativ. Inte var han det för mig heller för jag var helt upptagen med att försöka vara snygg hela tiden, men hur bra funkar det på läger? Sova i tält eller en husvagn utan el, finns inga specifika utag för att ladda telefon eller fixa håret, håret är frissigt, kläderna äckliga och sen finns det bara fåtal duschar som flera 100 tjejer ska dela på. JA OM INTE SNACKA OM SPEGLARNA.. Fanns det någon spegel ens? Ja, ni fattar att det tog ALL min lägertid att försöka vara snygg, och som ni märker så funka inte det så bra med tanke på att han jag ska gifta mig med nu inte ens såg mig då, men vilken glädje att jag faktiskt fick drömprinsen tillslut.

Åren gick iallafall och vi blev äldre.Vi både var inte lika aktiva på Alive längre med tanke på att Alive främst riktar sig på tonåringar så ju äldre vi blev hamnade man inte naturligt vid alive längre. Dock följde vi iallafall varandra på sociala medier. Det gör man med alla sina gamla kyrkvänner oavsett hur avlägsen relation man har.

Februari 2016 lägger Jakob upp en 6 sek video när han sjunger på IG. Videon är egentligen inte alls så speciell. Den är svart/vit och bara halva hans ansikte syns på bilden. Med tanke på att jag och Jakob känt varandra så länge och vi följt varandra på sociala medier lika så, så hade jag sett mycket bättre videor på honom än denna video. MEN.. När jag får syn på denna video på Instagram så får jag en konstig känsla. Det var som att någon (enligt mig Gud) sa till mig att; "HAN, Emma! HAN är den rätta för dig" och att det var han jag skulle gifta mig med. Jag vet att det låter sjukt, men denna känsla var så sjuk och så sjukt tydlig. Tänk dig typ en magkänsla fast gånger 100. Att känslan kom så plötsligt också, från ingenstans. 

Mitt i allt detta så kände jag bara att om det var Gud som gav mig den känslan så får han också fixa ihop oss. Jag vägrade själv höra av mig. Vad skulle jag skriva ens?? 

- "Tjena Jakob! Jag har en stark känsla att vi ska gifta oss och jag tror det kommer ifrån Gud" 

Ni fattar hur knepigt det skulle blivit. Han skulle blockat mig från alla sociala medier, snabbt som blixten.  

Så jag bad till Gud istället. Jag bad att Gud behöver fixa detta ifall det ska bli han och jag. Jag tänkte INTE gör något. 

Denna bön bad jag en söndag. På måndagen därpå skulle jag hem till mor och far, till hemstaden där även Jakob bor och bodde då. Under denna tid hade jag fjantigt nog appen "tinder". Jag tyckte väl om att få lite bekräftelse där då, tragiskt nog. Men men, på tåget hem så öppnar jag denna app och första personen som dyker upp är en "superlike" ifrån Jakob. Ja, men på riktigt nu. Varför skulle HAN av alla människor dyka upp där, som första person dessutom?? och genom den där "superliken" kände jag mig ändå lite bekräftad av honom, hade inte alls varit samma sak om han bara råkade ha tinder och komma upp på mitt tinderflöde.
Aja, Vi matchar, vi börjar snacka och på denna väg är det. Det sjuka är inte slut än. Jag nämnde någon vecka senare till mamma hur jag snackade med en kille och mamma svarar mig med: "Är det Jakob Karlsson??" Jag blir helt i chock och frågar henne hur hon kunde veta det och hon säger bara "Nej men söndagen innan du kom hem till oss så sjöng jag i kyrkan och träffade Jakobs mamma och vi snackade lite om er två och jag började då känna en stark känsla om att ni är rätt för varann"

Detta händer alltså SAMMA SÖNDAG SOM JAG KÄNDE DET och även bad till Gud om vägledning.

Jag har flera häftiga storys att berätta, men detta var iallafall storyn om mig och Jakob. Detta inlägg blev väldigt stort nu men det är nice!

HADEEE  

Hallå igen! 

I förra inlägget skrev jag hur otroligt sällan jag uppdatera blogginlägg på min förra blogg, och nu har jag gjort samma misstag i denna blogg. Nu var det ett tag sen sista jag skrev, men det har hänt mycket senaste tiden så jag får summera massor av saker under ett blogginlägg istället. Egentligen har det inte hänt så speciellt mycket saker, men det sakerna som hänt är speciella.  

Först och främst har jag haft mina tärnor över hos mig och de har testat tärnklänningar. Alltså SÅ ROLIGT verkligen!!! <3
Inte nog med att man har sina närmaste vänner hos en, utan att även se dem testa klänningar de ska ha på MITT bröllop, då är lyckan total!! Det är verkligen en speciell känsla som jag hoppas alla tjejer får uppleva! <3

Jag har tänkt på detta länge, men det känns lite som att man gifter sig under ett års tid, eller under tiden man planerar bröllop (och för mig är det ett år i förväg). Alla saker man planerar inför bröllopet är ett känslomoment bara det. Det är liksom som en pusselbit närmare giftemålet och ju längre man kommer fram i planeringen, ju mer ser man framför sig sitt bröllop och alla pusselbitarna är på plats. Det är mäktigt alltså och det är VÄLDIGT mycket känslor.  

En annan sak som hänt eller som jag och Jakob har gjort sen sist jag skrev är att kolla bröllopsresor. Vi var SÅ nära på att boka en drömresa igår. Allt kändes verkligen så bra och var så fint och hade 4,9 poäng av 5, MEN... Vi såg sen att flera skrivit att det blåser en del där och det är INTE KUL! Jag föredrar småvindar för gillar inte när det steker sol hela tiden, men ska det storblåsa hela smekmånaden?? Det kommer ju förstöra hela romans-stämningen. Haha, jag överdriver men ni fattar säkert. 

Jag kan förövrigt skriva hur långt vi kommit i bröllopsplaneringen än så länge, vilka pusselbitar vi redan har. Vi har fixat budget, bokat både kyrka och festlokal, gjort gästlista, fixat toastmaster, bestman, tärnor och dess klänningar, fotograf, filmare, sång till vigseln, köpt vigselring, skor, smycken samt så har jag två bröllopsklänningar hemma, men tror inte det blir någon av de, även fast det är superfina. Sedan ä festlokalen vid en restaurang, så mat och tårta är redan fixad. 

Ja, ni kanske tror att vi redan är klara, men nej! Det finns massor av saker kvar som behöver fixas. Dock är vi i god tid så det gör att man kan njuta av planeringen som är kvar, samt kunna ändra saker ifall man skulle vilja det (så som min klänning t.ex.)

Hälsar både er och mig själv välkomna till denna rätt så fula och oproffsiga blogg. Jag tror inte att jag ska ändra eller snygga till denna blogg förrens jag känner att bloggande ligger centralt i mitt vardagsliv. Jag känner mig allt för bra för att veta att jag inte ska lägga ner 100tals kronor på en blogg, då jag säkerligen enbart kommer skriva två inlägg innan jag tröttnar eller helt enkelt glömt bort att den existerar. 
DOCK så tror jag att det kan bli förändringar nu, då tidigare bloggar inte haft något speciellt syfte. De har funnits enbart för att jag tyckt om att skriva av mig, MEN NU hörrni.. Nu tänker jag använda denna blogg som en typ lite "känslo-samlat-med-tankar-inför-bröllopet Blogg" Det tror jag kommer bli superbra och superspännande, iallafall för mig. hehe, men det skulle vara superkul ifall ni också skulle tycka det. 

Varför gör jag det då kanske ni tänker?! Det är ju många som gifter sig så det är ju inte så speciellt, men detta är faktiskt lite speciellt då jag enbart är 21 år gammal och redan beslutat mig för att gifta mig, eller snarare sagt, jag och min fästman har beslutat oss att gifta oss. Vi båda är unga och det är ovanligt i dagens sverige, men det känns verkligen så bra. Så jag tänkte att jag skulle med hjälp av denna blogg, skriva om känslor man har, tankar man har och om planeringen inför bröllopet, samt om massa annat skoj. Hoppas ni vill följa med på den resan och om ni har själva frågor angående allt så är det superkul ifall ni frågar/kommenterar det. 

Haha, nu ska jag bara få folk hit till denna blogg för tror det enbart är jag som varit inne här hittills.

SES!!!